Unforeseen consequences

Det är lite skumt, men varför känns det som om ryska maffian försöker tvätta pengar genom filmbranschen? Har sett ett par filmen på sistone där jag undrar varför de verkligen har gjort dem som de gjort dem? Ta Vin Diesel t ex, varför skulle han göra en film som Babylon A.D.? Annat än att han behövde pengar eller, stod i tacksamhetskuld till maffian? ;) Sen har vi Jason Statham, Transporter 3. Vad är nu det här? Jaja, det är uppföljaren till Transporter 1 och 2, men på något sätt känns den rysk. Den är sämre klippt, sämre spelad, sämre... allting? Och nej, det kännetecknar inte ryskt att allting är sämre, snarare tvärton, ta Michalkov, Tarkovskij, Eisenstein osv osv.

Att sen prånglare av olika typer av varumärken älskar sådana här filmer är ett faktum, ta Audi t ex...

Jag vet inte, det är en fundering, men jag ska försöka utveckla den framöver..

Mera film..

Ja, man ska bara hinna se mera film för att skriva om mera film, fullt upp för närvarande. Det blir väl lätt så här med bloggar som egentligen ingen läser, eller skriver på. ;)

Life on Mars (2006)

Handling: Sam Tyler är polis i nutidens England. Pga en bilolycka hamnar han i år 1973 som polis. Hans tillvaro går ut på att å ena sidan utföra sitt jobb, å andra sidan försöka ta reda på vad som hänt honom.

Det är riktigt skönt att se en sån här serie, som egentligen inte gör någonting nytt när det gäller handlingen, men som lägger på en liten spännande krydda i det hela. Det rör sig om en brittisk polis tv-serie och det är rena njutningen för alla som gillar lite "retro" - 70-tal och dessutom trivs med en välspelad och välskriven historia.

Sams (John Simm) tillvaro i en polisstation 30 år tidigare präglas av vilka enorma skillnader det är mellan dessa två världar, men samtidigt i modern tappning, där man får se vilka kval han också lider och vilka moraliska aspekter som påverkar honom. Det är mer typisk för en nutida serie att ta hänsyn till själsliga ting (se t ex Lost) än vad det var förr. Då och då stannar allting upp, och vi får följa Sams lidanden och krampaktiga trevanden att komma tillbaka "hem". Röster letar sig fram till honom från hans egen tid. Är han här, är han där...?

Under tiden löser Sam och hans kollegor brott i 70-talets England, med allt vad det innebär.

Betyg: 8 (välspelad och sevärd)

Imdb länk.

Hancock (2008)

Handling: Hancock är en superhjälte med attitydproblem, hur han än gör blir det fel, och det blir inte bättre förrän han räddar livet på en PR-konsult, som beslutar sig för att hjälpa honom förbättra sin image.

Sommarens hit i USA, med populäre Will Smith i huvudrollen som Hancock. Charlize Theron som PR-konsultens fru i delad biroll.
Det som fungerar för en gångs skull är att filmen inte kräver någon större skådespelarprestation för att fungera, därmed är Will mer än väl klippt och skuren för rollen, till skillnad från den tyngde, stressade och ensamme forskaren i I Am Legend, där Will inte alls fungerade och förstörde hela filmen. Istället fungerar hans one-liners allt som oftast och filmens bärande historia, den om kärlek, fungerar också rimligtvis.

I vanlig ordning lämnar en superhjältefilm från Hollywood lite kvar att önska när det gäller specialeffekter, en ordentlig dos finns här, men på något fantastiskt vis lyckas det inte slå över. Det stannar helt klart inom det man härdar ut.

Storyn i övrigt är precis så tunn och genomskinlig, när det gäller förklaringar, som man kan vänta sig av en Hollywood-blockbusterfilm.

Betyg: 6 (sevärd Smith i den typ av film han fungerar i)

The Incredible Hulk (2008)

Handling: Dr Banner (Ed Norton) är jagad av General Ross och måste ständigt vara på sin vakt, samtidigt som han strävar mot att finna ett botemedel mot det som förvandlar honom till Hulken!

Äntligen har saker och ting fallit lite mer på plats när det gäller Hulken filmer. Den förra filmen gränsade till ett drama, och all respekt för Ang Lee, men någon serietidningsregissör är han inte. Bättre att lämna över till lite nya förmågor istället, som Louis Leterrier, en regissör med ett fåtal filmer på sin meritlista, däribland actionfilmer som Transporter 2.

Hulken är fortfarande sitt lerfigursaktiga jag från den förra filmen, men det fungerar, däribland är Norton en betydligt bättre Banner, och Tim Roth som adrenalinsjuk skurk fungerar riktigt bra. William Hurt som General Ross och Liv (Aerosmiths dotter i Sagan om Ringen) Tyler som Elisabeth Ross, Banners gamla flamma, tja, hon gör det hon gjorde i Sagan om Ringen, ser ut som en alv och gråter en massa.

Filmen har taggat ner på dramaaspekten, "Jag är Hulken och har moraliska dilemman", till mer "HULKEN ÄR ARG", vilket det här ju egentligen handlar om. Dessutom klarar man ändå klämma dit lite hederligt storebrorhot och vapenindustri i det hela. Action, action och mer action, lagom mättat med lite Beauty & the Beast känsla och rimligt bra agerande från etablerade skådespelare. Extra poäng är slutet i relation till en annan serietidningsfilm ute just nu. Se filmen för att se vilken. ;)

Inte helt dumt!

IMDB länk.

Betyg: 7 (den håller, inget slår bossfighter i serier)

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007)

Handling: Filmen återspelar den sista tiden i Jesse James liv, kort innan han blir mördad av sin kumpan Robert Ford.

Brad Pitt spelar Jesse James i det här ödesmättade, kalla och tunga dramat om mordet på densamme. Vi får följa honom och hans sorgsna efterföljare under den sista tiden i hans liv, med en kort blick på den efterföljande misär som präglade Robert Fords liv efter det som skulle bli hans livsverk, alltså att skjuta och döda Jesse James.

Det här är inte en "western" i dess typiska bemärkelse, utan snarare ett drama i minsta beståndsdel, de fåtal skottdueller som förekommer är snabbt avklarade, inte helt olikt Clint Eastwoods De Skoningslösa. Det finns inga ädla skottdueller här, inga hinder för att bli skjuten, eller, själv skjuta, någon i ryggen. Man tänker också på Robert Altmans mästerverk McCabe & Mrs Miller, från 1971, där hjälten, spelad av Warren Beatty, är en fåordig, men också i sin träighet, eftertänksam man.

James själv spelas alltså av Brad Pitt, som vid detta laget har en historia av neurotiska mördarporträtt i sitt register, och hanterar rollen mycket vant och välspelat. Han kanske saknar det där riktigt gedigna i en karaktärsskådespelare som skulle kunna ge ytterligare djup åt den sorgsna och paranoida själ som Jesse James tydligen var i den senare delen av sitt våldsamma liv. Casey Affleck lyckas mer eller mindre ge just precis den där obehagliga tonen till rollporträttet av Robert Ford om en man som man inte riktigt, hur man än försöker, kan sätta fingrarna på, eller på något sätt komma inpå. Till synes visar han alltså någon form av talang som hans äldre bror Ben Affleck tycks vara helt befriad ifrån.

Ett kort påpekande om filmens ledtema, bland annat skriven och spelat av Nick Cave, som molande lyckas ta sin in i själen och hela tiden vara närvarande med sina ödesmättande strängar av fioler och pianon, och aldrig missar en chans att ange känslan och aldrig är i vägen. Jag påminns av musik i samma stil i bröderna Coens Fargo. Mycket välgjord och passande i sin minimalistiska stil.

En film klart sevärd av alla som föredrar mindre actionbetonade dramer utspelade under den hårda amerikanska perioden före 1900-talets början.

IMDB Länk.

Betyg: 7.5

3:10 To Yuma (2007)

Handling: En rånare (Russel Crowe) har blivit tillfångatagen och en grupp män, med en fattig ranchägare (Christian Bale) i spetsen ska försöka få honom på tåget till fängelset i Yuma. Rånarens gäng tar till alla medel för att stoppa dem.

Detta är alltså en nyfilmatisering av Delmer Daves film från 1957, med Glen Ford i Crowes roll, berättelsen av författaren Elmore Leonard. Detta är en typiskt shoot-them-up western thriller. Då och då funkar det och det mesta klaffar, Crowes lagom moraliskt perplexa och mystiska bad-guy och Bales lagom stolta och trogne good-guy. Men precis som i senare tids westernfilmer så har tack och lov allting "smutsats" till ordentligt. Det är ett blodig och skitigt väst som här visas upp, trots att man mest ser ökenlandskap och småstäder.

Mitt i allt detta finns alltså de två centrala huvudgestalterna, som på ett eller annat sätt båda tycks sammanflätade av ödet. Pluspoäng för skådespelare som Peter Fonda (pinkerton), Ben Foster (psykotisk andreman till Crowes gängledare) och Alan Tudyk (från den utmärkta Sci-Fi serien Firefly). Väl genomfört, välspelat, välskrivet. Klart sevärd western.

IMDB länk.

Betyg: 7