Handling: Vi följer händelseutvecklingen efter en ung fjortonårig rysk flicka som dör i barnsäng och den sköterska som efterforskar vad som hände henne.
David Cronenberg har gjort sig känd genom åren av att kunna leverera både surrealistiska och makabra konststycken. Jag säger konststycken därför att vissa av filmerna saknar motsvarighet mer eller mindre, inom sina områden. Det finns alltid den där lilla "twisten" som gör Cronenbergs filmer intressanta, kanske inte alltid bra och långt ifrån perfekta, men så gott som alltid intressanta. I det här fallet rör det sig en ung sjuksköterskas efterforskningar på en enbart 14 år ung flicka som i filmens början trillar in på ett apotek med svåra underlivsblödningar och höggravid. En dagbok som flickan har på sig leder sjuksköterskan (Naomi Watts) in i den ryska maffias undre värld i London. Vi träffar den nyintagne chauffören (Viggo Mortensen) och hans chef (Armin Mueller-Stahl) och dennes son (Vincent Cassel), alla medlemmar in en falang inom den ryska maffian. PÅ något sätt knyts alla dessa ihop i ett blodig nystan som har dagboken och dess innehåll i centrum.
Alla roller görs av garvade skådespelare, det finns heller inget som är något direkt fel, bortsett från det traditionella "rysk-brytnings-engelska" som tack och lov i flera fall går över till ren ryska. Speciellt Viggo Mortensen kan lyftas upp för ett ganska subtilt spel, en tillbakadragen ryss som öppnar sig enbart vid ett fåtal tillfällen. Han balanserar lite med sin rolltolkning mellan överspelande, men lyckas aldrig riktigt trilla dit, utan klarar sig bra. Naomi Watts gör det hon brukar, ser sårad och frågande ut, även om hon gör det bra.
När det gäller det där "speciella" i Cronenbergs still, finns det inte mycket, men i fallet det blodiga, exploderar filmen tidvis i MYCKET våldsamma scener, även om dessa aldrig på något sett tar över filmens handling. Det finns en del likheter att dra till den brillianta Little Odessa av James Grey, även om Eastern Promises på många håll saknar det stilla, perfekta bildspråk som präglar den förra filmen. Dock finns alla paraleller till organiserad, rysk brottslighet i anknytning till familjerelationer och traditioner.
Filmen avser att visa vilken mentalitet och metoder som den organiserade blottsligheten inte drar sig det minsta ifrån att använda sig av inom bl a trafficking, vilket främst är i fokus i denna handling. Vi får mest en kortare inblick, och troligen är syftet att visa att så här går det, varje dag, och att det fortsätter, det finns inget slut, bara ett ändlöst utnyttjande av bräckliga människoliv, oavsett på vilken sida om slaktarkniven de befinner sig. Filmen ger inga svar, men ställer heller inga frågor, utan presenterar ett par utdrag händelser kring, som tidigare nämnts en central punkt, en dagbok och en ung flicka som berättar om sitt korta och sorgliga liv.
Betyg: 7.5 (trodde inte att jag skulle gå in på halvbetyg, men vad kan man göra), klart sevärd film om man är inställd, se bara upp tidvis för brutala scener.
