The Bourne Ultimatum (2007)

Handling: Än en gång jagas Jason Bourne (Matt Damon) av CIA, men han själv fortsätter att jaga källan till den gåta som han själv är, kommer han att få svar denna gång?

Vi befinner oss i tredje delen om spionen Jason Bourne och det dilemma han stöter på då han försöker gräva i vem han själv är, och en gång var. Spelat ypperligt av Matt Damon, som till skillnad från sin vapendragare Ben Affleck både har talang, karisma och om än spelad, till synes intelligens av någon form. Filmen här handlar alltså inte om Affleck, men meningen före var väldigt mild för att uttrycka mina åsikter om denne. Låt oss lämna "daredevil" en stund och gå vidare med historien om Jason Bourne..

När det gäller filmstilen är den mer eller mindre berömvärd, eftersom det gäller att i hög grad beskriva hets i överdos. Vi ser en film om en jagad och härjad man, å ena sidan jagad av spionorganistationen han en gång tillhörde (om än som "black-ops" agent), å andra sidan förföljd av sina egna inre demoner i form av fragmenterade minnsebilder, ansikten, händelser, som han en gång varit del av. Detta lyckas Damon mer eller mindre att få fram övertygande, även om de moment som är stilla i denna film är väldigt få. Det måste ändå påpekas att han har haft tre filmer på sig att bygga in denna känsla, och visst har det fungerat. Vi får följa Bourne genom vilda vansinnefärder genom London, Madrid, Marocco och New York, med en kamera som hela tiden lyckas påpeka för oss hur vilt det går, snabbredigerat och handburet. Här bör också noteras att kameramannen istället för att onanera med kameran i hand (som i Michael Bays filmer), faktiskt ger oss en stressad, berg-och-dalbaneåkning precis vid de tillfällen då dessa passar in I FÖLJD med filmen, inte rakt över allting som en ångvält. Snyggt jobbat.

Förutom Damon, bärs filmen upp av etablerade namn som David Strathaim, Scott Glenn, Joan Allen och sist men inte minst, Albert Finney. Alla dessa gör sitt till att hålla uppe ett spionspektakel som fungerar perfekt som just dess syfte, att hålla oss spända och underhålla.

Lyckas det? Javisst gör det, det är full fart hela vägen och bara att blåsa på. Det håller och är fulltsändigt spännande och underhållande om än i högsta grad rimligen förutsägbart. Klart sevärd actionthriller.

Betyg: 7 (bra jobbat Matt, fortsätt såhär)

Snakes On A Plane (2006)

Handling: Samuel L Jackson transporterat ett huvudvittne via flygplan till Los Angeles. Väl i luften, släpps hundratals giftiga ormar lös och orsaker jämmer och elände, och.. ond bråd död.

Jaha.. det finns egentligen ingenting att tillägga här. Det här flygplanet är så framtungt av clichéer att det borde ha störtat direkt. Tyvärr är inte så fallet, utan man tvingas sitta igenom dataanimerad orm efter dataanimerad orm slingra sig fram och bita allt i sikte. Den här filmen har allt, hårdför hjälte som skriker ut sitt hat mot ormarna (det här är Samuel L Jackson, han skriker alltid), ung hipp surfingkille som räddar dagen, mamma med baby, elak och dum okänd person som är enbart till för att dödas på ett (rättmätigt) sätt som roar tittarna, flygvärdinna som heter Tiffany, pilot som blir biten, osv, osv, osv...

Det enda stora mysterium med hela den här filmen är varför jag egentligen såg den. Ingen aning, den var en enda stor röra av ingenting, med Hollywoodbudget som heter duga. Trams.

Betyg: 2 (det här var i princip så dåligt det kan bli)

Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007)

Handling: Harry Potter står återigen inför mörkrets furste, Voldemort, denna gång, mer föreberedd och redo för mötet. Samtidigt möter han nya erfarenheter, och kärlek.

Ja, det låter som en dålig tvålopera, men, på något sätt lyckas det. Varje gång. Världen som vi följer Potter in i, är fantasifull, magiskt och spännande. Personligen är jag övertygad om att jag hade varit fullständigt galen i dessa filmer om jag varit 30 år yngre. Men det går så bra nu också. Visst må det vara anglo-hyllning, men jag måste erkänna, så mycket mer man kan åstadkomma genom att använda sig av charmiga, brittiska skådespelare, istället för macho- och sexistiska- typiskt, amerikanska.

Ja, visst är det fördomar, och visst är det ok att ha sådana. Men någon sanning ligger det i att man faktiskt lyckas framställa den här serien med viss finess, där faktiskt skådespelarprestationer går hand i hand med både historien som utspelar sig och de specialeffekter som ligger som bas för de flesta spektakulära händelseförloppen. Men, till skilland från många andra filmer, de lyckas att inte ta över, utan ligger i en sorts balans och harmoni med berättelsen.

Oavsett om filmen håller upp skådespelare som Ralph Fiennes och Gary Oldman (som för en gång skull inte spelar över) och en underbar rollprestation av Imelda Staunton som Dolores Umbridge, så fylls den ut så pass mycket mer av unga förmågor som ständigt lyckas lägga sig på en absolut lagom nivå av trovärdighet och charm. Bjuder filmen på någonting vi inte sett tidigare? Nej, egentligen inte, men vad gör det, det är ett roligt sätt att spendera 2 timmar på. För alla Harry Potter älskare (en hel del) är denna film ett måste. Själv har jag inte läst någon av böckerna, men visst får man lust när man ser det här.

Betyg: 7 (spännnade, välgjord och välspelad berättelse)

4: Rise of the Silver Surfer (2007)

Handling: Återigen får vi möta den fantastiska fyran, denna gång ska de stoppa hotet från Silversurfaren och förhindra jordens undergång!

Ja... var ska jag börja...
Jessica Alba, en söt tjej (tycker tydligen vissa), men.. hon är INTE Sue Storm. Stan Lee, som skapade ursprungserien (f.ö. i en liten cameo som någon som försöker smita in på ett bröllopp), kan bara inte ha tänkt sig Sues framtoning som en flicksnärta vars intresse för överdriven blå ögonskugga ska överträffa hennes eventuella intressen i forskning. Tack och lov har de lyckats rädda detta genom att hon använder glasögon ett par gånger under filmens gång. Seriöst, det här måste vara den dummaste castingen någonsin, ok ok, det är antagligen inte dem dummaste, men bra nära. Alla andra gör det de ska, följa ett urkasst manus tills filmen är slut, men Alba.. detta är alltså så illa att jag verkligen undrar hur det här gick till. Jaja jag vet, snygg tjej, Hollywood, osv osv, men HON SER JU INTE ENS BRA UT!

Filmen lyckas enbart exellera vid de tillfällen då allting är helt dataanimerat, än en gång lyckas Hollywood överträffa skådespeleri med datagrafik. Filmen går på räls, ja, den lyckas hela tiden försöka glida ur rälsen, men slentrian tar över, det är bara att åka hela vägen till slutstationen. Ett enda stork åsk- och blixnedslag i överdrivna specialeffekter. Jag försöker komma på en enda scen som hade någon form av fyndighet och originalitet, men nej, allt är kört i det oändliga och så torrt att det får Sahara att se ut som Atlanten i jämförelse. Själv växte jag upp med Marvels serietidningar, Spindlemannen, Hulken, Fantastiska Fyran... osv, men nej, jag väntar fortfarande på att någon ska göra bra versioner på den här serien, för det har de inte ännu gjort.

Betyg: 3 (bra specialeffekter, för de som enbart går på bio i avsikt att se ett enda stort datademo, blir smått nöjda).