Vanishing Point (1971)

Handling: Kowalski (Barry Newman), levererar bilar till olika destinationer. Denna gång mellan Colorado och San Fransisco. På vägen blir han jagad av alla polismän som hestar honom igenom olika delstater i jakt på honom och hans 1970 Dodge Challenger.

Precis som andra filmer från denna tid tycks regissören (Richard C Sarafian) ha haft den där ljuva friheten som många filmer präglas av, friheten att berätta en historia utan ett särskilt mål, eller utan någon egentlig drivkraft, bara sitt eget, mystiska syfte. Vi följer denna hjälte, eller till och med antihjälte på sin golgatafärd genom det soliga helvete som är amerikanska Nevadaöknen, i vild jakt av ett antal korsfararpoliser, som inte tycks sky några medel att fånga honom.

Detta är en film som främst utspelar sig i bilsätet, i höga hastigheter, vilda biljakter. Men som så många andra filmer från denna tid, handlar den också om frihet, om individens utbrytning från alla de konventioner som ständigt håller dem i bojor. Kowalski är en frihetens martyr som seglar på de öde vägarna som en pirat genom sargassohavet, ständigt gäckandes de efterföljande förgörarna. Symbolik nog, men i sanning, filmen speglas väldigt tydligt av en stil typiskt för sjuttiotalsfilmer, tidiga sådana framför allt. Där individen slår sig fram som en maktfaktor och faktiskt ger andra, sökande själar, om än åtminstone för en stund, en smula hopp, att det finns en chans därute, att någon -vågar- och kan klara sig mot överhögheten.

Vackert och stilfullt filmad, actionfyllt men ändå så lugnt och icke stressig kamerastil, långa tagningar i närbild på hjälten när han driver framåt i sin vansinnesförd mot... ja, sig själv, om inget annat. Träigt, men välspelat av Barry Newman, som en tyst och bitter man, med mångbottnat förflutet och till synes ingen eller all anledning att göra det han gör. Andra roller är mindre i denna film, det finns alltså en huvudroll, men knappt några bi-roller. Folk kommer och går (eller åker motorcykel nakna) och antingen jagar honom, eller hjälper honom, på sin vallfärd till hippierikets förlovade stad, San Fransisco. Som en tidsstudie är filmen mycket sevärd, sitt ner, titta på den, och slappna av och njut av till synes ingen speciell anledning annan än det syfte filmen har för dig som tittare och som en bild över en tid då filmer gjordes på ett helt annat sätt än de görs idag.

Betyg: 8 (en film välförtjänt av sin kultfilmstitel)