Into The Wild (2007)

Handling: Chris vill tillsynes detsamma som unga samtida i hands ålder, efter att ha tagit studenten, att komma ut i världen och se sig om. Det är bara det att Chris har en lite annorlunda syn på det hela..

Sean Penn, som ju också är något av en Hollywoods outsider, en grovhuggen, tuff, tillyxad man, tilltalas nog utan tvekan att berätta den här historien om en ovanlig ung man, som inte räds ensamheten, och dessutom romatiserar kring olika romaner med handling kring det vilda, naturen, friheten. Det framkommer väldigt tydligt ändå, att när unge Chris frågar sina föräldrar varför i all världen de skulle köpa honom en ny bil (examenspresent), eftersom hans nuvarande slitna Datsun går hur bra som helst, att det ändå vilar något lite speciellt över den här unga mannen..

Den frihet som unge Chris tilltalas av är friheten från alla världsliga ägodelar, förutom de allra nödvändigaste för överlevnad, och framför allt, också friheten från sina föräldrar, sin far, som tycks stå modell för alla de samhällets konventioner och medelklasslättja som Chris ser ner på, rent av avskyr. Efter fängelset som det traditionella föräldrahemmet präglade, föds Chris på nytt under sina första dagar i frihet, till och med under ett nytt namn, som han hittar på under ett hygienbesök på en macktoalett, dopet kan man betrakta som de sista dollarsedlar han bränner innan han ger sig iväg från sin bil.

Till amerikansk 60-70tals musik, färdas Chris under det nya namnet Alexander Supertramp och möter olika människor på sin resa, människor som också har sina egna sfärer av antingen frihet, eller ok att bära, och han lär sig av dem, såsom de lär sig av honom, för det finns något klart och tydligt i hans oskuldsfullhet som de kan andas in. Under tiden vaggas man in i det poetiska som kommer av upplästa dikter från Chris, då till bilder där kameran inte bara visar det som händer runtomkring, utan också följer med och deltar, för att låta tittaren känna på lite av det där som man säkert vill känna lite mer av när man drömmer iväg sig själv.

..och vi får se vildmarken i flera av dess skepnader, även när den kan vara som värst i sin misär och fattigdom, storstaden, med sina gäckande skyskrapor, som sträcker sig mot himlen, som om de försöker fly helvetet därunder, ett av de få ställen där Chris, eller Alex som han kallar sig numera, inte står ut längre än ett par timmar. Storstadens vildmark är alldeles för obarmhärtig även för den mest romantiske idealisten.. tacksamt nog träffar Chris överallt på oaser i vildmarken, i form av människor som är sig själva och delar med sig, en av dem, en gammal man spelas av skådespelaren Hal Holbrook, och det borde ju säga sig självt, att en film där Hal Holbrook är med, kan aldrig riktigt misslyckas.

I slutet av filmen, får vi inte bara alltså se hur Chris möter vildmarken, men också hur vildmarken möter Chris, i dess hårda, oförlåtande äkthet.

Om man ska säga något negativt om filmen så skulle det kunna vara att den är lite för fragmenterad, egentligen är det en samling bilder, löst förklarande och kanske inte alltid i någon vettig ordning. Kameraarbetet blir tyvärr lite stelt, speciellt i en sådan här lång film, 143 minuter, förutom vid några speciella ögonblick, där bildarbetet glänser, är det normal, traditionell kamera, inte för att det är något fel i sig. Eventuellt skulle filmens längd kunna kortas en bit också.

Betyg: 7 (precis som i sina tidigare filmer, visar Penn oss ett porträtt av människor som lever vid gränsen).

IMDB länk.