No Country For Old Men (2007)

-"You know.. uh ..I.. counted the floors of this building from the street?"
-"And?"
-"There's one missin' "
-"We'll look into it."

En kort dialog mellan två okända män i bröderna Coens senaste western-inspirerade epos, som både säger ingenting alls, samtidigt som den antyder att de inte det minsta har mist sin oefterhärmliga förmåga att alstra sjuk, svart humor när den är som bäst, skjuten från höften.

På något sätt lyckas bröderna (när de gör det som bäst) att ständigt skildra existentialistiska händelser från den "ultra-normala" sidan. De kan lyfta ut normala människor och spegla dem så tydligt i deras miljö, att de helt plötsligt ter sig abnorma, trots att de på något sätt fortfarande lyckas röra sig i helt vardagliga miljöer och händelser. De flyger runt ödets vindar, för att skildra det poetiskt, men tro mig, i de plötsliga explosionerna av våld, finns väldigt lite poetiskt kvar.

Har man sett andra Coen filmer så vet man att det kan bli blodigt, väldigt blodigt, och detta utan någon som helst förvarning, och det kan drabba vem som helst, precis som på riktigt så att säga.

Vad vill de säga med den här filmen? Det finns mycket att tolka in, som till exempel den alienation som åldrandet medför i relation till världen, eller, kanske hur händelser som man inte har någon kontroll över spelas ut, just ödets nyck, som jag nämnde tidigare. Intelligent nog ger filmen inga svar, den bara visar oss händelser, eventuellt ger oss möjligheter att själva ställa frågor, eller bara helt enkelt att inte göra någonting annat än ryckas med i denna åktur ut i Coen-country som alltid tycks ha ett nytt sätt att säga någonting om den enkla, enskilda människan som vi alla känner igen på något sätt inom oss själva.

Filmens höjdpunkter glider mellan drama-melodram till nervpirrande spänning, till moralisk-existentiella dilemman, allt i en berg-och dalbane-karusell.

Filmen är inte lika klar i sin charismatiska, ironiska och satiriska beskrivning av människan som i deras mästerverk Fargo, men de får ändå till det med alla dessa cowboy Texans, som stövlar sig fram i en grovhuggen, dammig verklighet och faller som käglor när liemannen ständigt slår till.

Utmärkta rollprestationer av Josh Brolin, Tommy Lee Jones, och framför allt av Javier Bardem som spelar den osannolika karaktären Anton Chigurh, fåordig, allvarlig och mycket, mycket dödlig. Coen har fortfarande "det" som gör dem unika, missa inte denna film.

Betyg: 8 (klassisk action-thriller, med en Coenskt human twist).

IMDB länk.